Upp, frukost, packa och så iväg! Med enbart några timmar i Wellington framför oss gällde det att ta tillvara på dagen. Wellington visade sig från sin vackraste sida med sol och framåt förmiddagen också värme. Vi började med en härlig morgonpromenad i den vackra hamnen, därefter blev det ett litet besök på museet Te Papa, ett ställe som man skulle kunna ägna en heldag och ändå ha saker kvar att titta på vi ett nästa besök. Här fick vi bland annat uppleva hur en jordbävning kan kännas (det var ju faktiskt en jordbävning på nordön undertiden vi var där – vi var bara inte på rätt ställe just då för att känna den). Som sista lilla utflykt åkte vi upp till Mt Victoria där man fick en otrolig utsikt över staden och dess omgivningar.

Vi började vår resa för 10 dagar sedan i Auckland, en stad som inte direkt gav några intryck och avslutar här, i denna supermysiga lilla huvudstad, dit jag gärna återvänder igen!

[Show as slideshow]

På hotellet fick man frukost in på rummet. Det blev frukost på sängen för mig och barnen eftersom vi sov gott då tjejen kom med all mat. Det var bacon, pocherade ägg, hashbrowns och mackor. I australien äter barn (och även vuxna) gärna det förskräckliga pålägget vegemite, här på NZ hette det i stället mermite och var precis lika äckligt. Barnen tog mod till sig och smakade, de tyckte det var fruktansvärt. Mätta och belåtna och utcheckade begav vi oss i väg för att åka jetboat. Vilken kul och härlig upplevelse! Barnen bara älskade det (och vi också). Båten speedade fram i 80 km i timmen och gjorde flera spinns där den snurrade runt. Vi åkte genom trånga passager, upp till Huka Falls och fick skåda fallet från vattnet i stället. Tyvärr tog det roliga slut efter en ½ timme. Thea blev jättebesviken och sur över att turen var så kort! Innan vi lämnade Taupo var vi bara tvungna att ta ett litet matstopp på McD där man satt i en gammal DC3:a och åt (om man så önskade)Resan fortsatte längs Tauposjön mot Tongariro national park, där 3 höga vulkander tornar upp sig med snöbeklädda toppar. Vi åkte till Whakapapa village där man kan åka skidor på Mt Ruapehu (vulkanen har en höjd på 2797 meter och hade ett vulkanutbrott senast 1995). Här fanns gott om snö och skidliftarna hade öppet. Nog blev vi allt lite sugna på skidåkning! Vi fick dock hålla oss till snöbollskrig i våra gympaskor och sommarjackor. Härligt tyckte vi ändå! Vi fortsatte resan genom gröna kullar, fyllda med får och lamm och nådde tillslut dagens slutdestination, Wanganui, som ligger på västkusten.

[Show as slideshow]

Vi började dagen med en tur på stan där lite shopping ingick. Resan gick sedan söderut till ett termiskt område som heter ”The hidden valley” eller Orakei Korako. Detta är ett stort område med aktiva gejsrar, varma källor, ”mud holes” med kokande lera och grottor. Man fick ta en båt över till området där vi sedan gick en härlig promenad. När vi var klara åkte vi till mäktiga Huka falls där 220 000 liter vatten passerar per sekund! I staden Taupo hittade vi sedan ett trevligt hotell och senare på kvällen blev det italiensk mat.

[Show as slideshow]

Vi lämnade Waihi och for mot Rotoroua, en resa på ca 2 timmar. Strax innan Rotoroua stannade vi vid ett ställe som heter Hells Gate och är ett termiskt område med flera pyrande och kokande vattendrag. Hela området luktade starkt av svavel. Det var en otrolig upplevelse att se all denna ”underjordiska” aktivitet. Vi fick bland annat se en lervulkan som tydligen var ovanligt stor för sin sort och hade ett utbrott var 6:e vecka och växte sig då ännu större. Där fanns även världens största varmvattenfall där vattnet höll 40 grader. Stora delar av området och då bland annat vattenfallet, har varit heliga platser för Maorierna. Efter en promenad avslutade vi med ett lerbad i 20 minuter, efterföljt av ett varmbad i 39-40 gradigt vatten, som kom just från dessa varma källor. Det var underbart skönt och leran skulle dessutom göra oss 20 år yngre. Man kan ju hoppas! Vi lämnade Hells Gate och for till Rotoroua där vi hittade ett hotell. Efter lite vila blev vi hämtade med buss och skjutsade till en maorisk by. Där blev vi först bjudna på en show med bland annat maorisk dans där den häftiga krigsdansen ”haka” ingick. Efter showen fick vi massor av mat som visst skulle vara maoriinspirerad. När vi ätit klart fick vi gå en kvällstur i en slags djurpark där vi fick se kiwifåglar (de är nattdjur), glowworms, lysmaskar som egentligen inte är maskar utan larver, och mycket annat.

[Show as slideshow]

Denna dag vaknade Clara rejält hängig och febrig. Hon lyckades dock piggna till mellan varven (panodileffekt). Efter frukost hos det trevliga paret och lek och kel med katter och hund, var det dags att fortsätta resan söderöver. Mået var att komma till Hot Water Beach på Coromandelhalvön då det var lågvatten (runt 14.30). Efter några timmars biltresa på slingriga vägar (igen – vi trodde det skulle bli bättre!) kom vi så äntligen fram. Med badkläder på och spade i handen var det då dags att gräva sig ett hål på stranden och låta det fyllas med varmt vatten från källor som låg under sanden. Vattnet som kom upp var på sina ställen rejält varmt, runt 65 grader, och några av oss ”halvskållade” våra fötter. Tillslut fick vi en skön stund i vår lilla pool/pöl, innan tidvattnet gjorde sig gällande och började komma in mot stranden igen och några stora vågor gav oss rejäla avsvalkningar. Dagen bjöd på ljummen luft, varmt källbad och kallt hav. En härlig kombination! Det hela var en häftig upplevelse och väl värt ett besök. Clara kämpade på. Eftersom vi fick en lång dag i bilen kunde hon sova mycket och orkade därför vara med lite då det väl gällde. Efter badet blev det en ”motorhuvsfika”, innan vi begav oss vidare till Waihi där det blev motell och hämtmat.

[Show as slideshow]

Vaknade klockan 04.00 (detta börjar bli en vana snart!?) av att Clara kom och var hostig och hade feber. Hon var hur varm som helst och hade svårt för att sova. Det blev alltså ännu en natt utan särskilt mycket sömn. På morgonen provade Björn, Lena och barnen hotellets pool (Clara ville tvunget trots krassligheten) medan jag och Jonas for och köpte frukost. Efter frukosten for vi mot en skog med vattenfall och stora kauriträd. Clara piggnade till och under promenaden höll barnen ett högt tempo och gick långt före oss andra. Rätt som det var kunde vi inte hitta dem. Lyckligtvis hörde vi dem efter en stund och kunde lokalisera dem. De hade lyckats klättra upp på en besvärlig höjd, kantad av knotiga rötter och stenar. Det vara bara till att följa efter. Från denna höjd kunde man skåda ut över ett vattenfall. Efter promenaden for vi till ytterligare ett vattenfall, Whangarei falls som i Lonely planets guide bok liknas vid Paris Hilton – kanske inte det vackraste men det mest fotograferade vattenfallet på Nya Zeeland. Jättefint, tyckte vi och fotade på. Efter mat och kissepaus var det dags att åter sätta sig i bilen och köra från den östra sidan av ”halvön” till den västra. Två timmar senare var vi framme i Waipoua forest där några av världens största kauriträd växer. Där fick vi se the father och the God of the forest, samt the four sisters. Dessa träd är gigantiska. MÅTT. Nu hade vi sett det vi hade som mål här uppe på nordöns norraste del. Dags att börja köra söder över i gen. En sak som är säker är att det inte går fort att ta sig fram med bil här på NZ. På flera ställen slingrar sig vägen något helt otroligt så det är tur att omgivningen är så vacker som den är, det väger upp! Trötta på att köra mer tog vi in på ett B&B mitt i ingenstans och i mörkaste mörker (byn som säkert fanns någonstans i närheten hette Matakohe. Vi fick ett värdpar, trevliga utan dess like och otroligt charmiga rum. Vi och familjen Zachrisson fick dela på de 4 rum som fanns. Vi fick god middag med creme bryllé och whiskey till efterrätt. Mums!

[Show as slideshow]

Ännu en natt med techno – pust! Vaknade 04.00 och hade sedan svårt att somna om i dunket. Mötte senare på morgonen en lika trött familjen Zachrisson. Det blev till att beklaga sig hos hotelldirektören. Vi tog en frukost och begav oss sedan till Auckland museum. Där fick vi se en fantastisk maori show där bland annat krigsdansen ”haka” ingick. Efter showen strosade vi runt på museet tills det blev dags att hämta vår hyrbil. Packade och klara reste vi sedan norrut till Whangarei. Där tog vi in på hotell varefter vi gick ut och åt megasize lambshanks som blev för mycket för både öga och gom (det kändes dock mer Nya Zeeländskt än föregående kvällars mat). Gott NZ vin drack vi dock och restaurangen var hur trevlig som helst med öppen spis som hög mysfaktor.

[Show as slideshow]

Vilken natt alltså! Ett disco i närheten spelade techno hela natten. Klockan 04.00 tänkte jag att NU måste det snart sluta men icke! Vi började vår morgon med att packa ihop våra saker och flytta ett par våningar högre upp i hotellet. Efter flytten promenerade vi till hamnen och tog en kort båttur till Davenport. I Davenport åt vi en smarrig frukost innan vi ”besteg” Mt Victoria (snarare en kulle än ett berg). Här fick vi beskåda en underbar utsikt över Auckland och öarna i bukten. Tillbaka i Auckland åkte vi upp i en av stadens attraktioner, ett utsiktstorn som är södra hemisfärens högsta, 328 m. Härifrån fanns möjlighet att göra ett hopp där man satt fast i en sele (- nejtack, det räckte att titta på!). Det var otäckt nog att gå på de delar av golvet i tornet som var gjorda av glas (lite coolt)! Efter alla dessa utsiktsplatser var det dags att göra en tur på stan. Där fylldes barnens magar med hamburgare och föräldrarnas med NZ öl. Senare på kvällen blev det turkisk mat. Undras när det ska bli Nya Zeeländskt någon gång och vad det i så fall kan tänkas vara?

[Show as slideshow]

Vi har mellan den 29/8 och 7/8-08 gjort en bilresa genom Nya Zeelands norra ör. Vi började i Auckland och avslutade i Wellington. Resan har bjudit på fantastiska upplevelser och vi har sett så mycket vackert. Nya Zeeland har just påbörjat sin vår och rododendron, magnolior och liljor står i full blom samtidigt som lamm, kalvar och andra små djurungar just har kommit loss. Björn har varit familjens chaufför och därmed varit den som fått föra bilen på de allra slingrigaste av serpentinvägar, något liknande vi aldrig tidigare har upplevt. Vi har gjort U-sväng på U-sväng. Under resan har vi haft sällskap med Per (i Auckland), Jonas, Lena, Nils och Lisa och haft hur trevligt som helst ihop. Här kan ni följa vår resa dag för dag om ni har lust!

Fredag 29/8-08

Vi påbörjade vår resa klockan 08.05 då planet startade i Adelaide. 1½ timme senare landade vi i Sydney. Efter stress och jäkt på flygplatsen hann vi med vårt anslutande plan (de ropade efter oss i högtalarna, för att inte tala om stackars familjen Zachrisson som var sist in på planet) till Auckland där vi landade ca 3,5 timmar senare. På grund av tidsskillnaden (och flera restimmar) hade det plötsligt blivit kväll. Tänk, nu befann vi oss i landet som ligger längst bort ifrån Sverige! Reser man längre är man tydligen på väg hem igen. Att försöka ta sig in i NZ var ett äventyr i sig. Karantänen kändes, i jämförelse med Australien, än strängare. Hundarna sniffade på oss och våra väskor och kände minsta spår av frukter (ett insmugglat äpple = 200 NZ dollar i böter = 1000 kronor). Våra skor fick en specialbehandling och tvättades och kom sedan paketerade i påsar. Ingen ny flora eller fauna välkommen här inte, och bra är väl det, även om det känns lite jobbigt när man kommer till en flygplats och bara vill vidare. Efter att ha passerat och blivit godkända i alla kontroller, blev det taxi in till Auckland och där en snabbvisit på hotellet innan vi gick ut för att äta. Denna kväll blev det tapas – inte så dumt!

[Show as slideshow]