blogg @ kullberg.nu

Jag och Björn har längtat till den riktiga outbacken men inte riktigt fått till det med våra ledigheter. För att få en känsla av den naturen tog vi och hyrde bil och for till outbackens utkant – Redbanks, 2 timmar norr om Adelaide. Här fick vi se vilda emuer, massvis med kängurur och mest spännande av allt en (eg. flera) stor ödla, Sleepy lizard. Här var jorden röd och torr och erosionen gjorde att stora sprickor och klyftor bildats i marken. Vi gick en spännande runda som tog oss till branta klippväggar, vackra vattenhål och en fascinerande karghet. På vägen hem åkte vi till The Whispering Wall, en vägg till en akvedukt, byggd för att förse området med vatten. Väggen är 140 m lång. Står du i ena änden kan du viska till personen i andra änden och allt hörs klart och tydligt. Vrålcoolt!

Med solen strålande över oss tog vi barnen på picknick längs med Torrens river. Nära och bra och framförallt väldigt vackert. Lite tid för lek blev det såklart också.

Thea har beklagat sig över att vi bara har besökt zoo en gång (för alla olika akvarier och wildlife parker räknas minsann inte). Där av kände vi pressen att åter en gång gå på zoo. Vi fick en fin dag bland all världens olika djur.

Så var det helg igen. Vi började med att fira fredagen på Old Lion, som vanligt. Vi är verkligen stammisar där nu. På lördagen blev det besök, tillsammans med Bettina, på Henley beach. Jag och Björn premiär doppade oss. Det var uppfriskande om man säger så. Barnen hittade en manet på stranden och tyckte därefter att det räckte att bada fötterna. På kvällen var planen att vi skulle käka kräftor men tyvärr var alla slutsålda på marknaden. Det fick bli räkfrossa istället. Vilka räkor alltså! De var sååå goda. På söndagen var det lite svalare väder. Vi tog en tur i botaniska trädgården och tittade bland annat in i deras fina waterlily hus. Om inget annat så var det varmt därinne. Efter en tur på stan med omslag till varmare väder, drog vi hem för att senare på kvällen besöka festivalområdet där det var premiär för Ozasia, en festival med månen och ljuset i fokus. Vi fick se olika trevliga framträdanden dock var nog höjdpunkten den possum vi fick se på väldigt nära håll på hemvägen.

Våren här i Adelaide bjuder på skön sommarvärme efter svenska mått mätt. Vi försöker ta oss till Adelaides härliga stränder för att njuta av solen och salta stänk. Här är vi i Glenelg och i Henley beach. Glenelg är den mest populära med gott om besökare men storleksmässigt slås den av de övriga stränderna. Dessa kan nästan med sin vidd och folktomhet upplevas som ödsliga. (Det ska dock tilläggas att australiensare inte är så förtjusta i sol och strandliv. Är de där söker de sig till skuggan och är klädda i långärmat och helst med långa byxor också. Det är bara vi galna svenskar som steker oss i solen. Vi blir ju dock påverkade av trenden här så vi kör med solskyddsfaktor 30 – i stort sett det enda som finns att köpa här)

Adelaide – festivalernas stad, har såklart en ”farmarfestival”. Vi var också såklart snabba med att besöka den. Festivalen pågår i en vecka och under tiden krönas de finaste kossorna, alpackorna, merinofåren, grisarna o.s.v Vi fick se när kossorna gjordes i ordning inför tävlingarna, hur de klipptes och kammades så de riktigt glänste i pälsen. Jag började klappa en av de fina kossorna och blev alldeles kletig på handen. Kossorna hade smörjts in med barnolja för att glänsa riktigt mycket! Dessa utställningskossor fick sedan gå in och visa upp sig inför ett domarbås. Alla kossor hade så sprängfyllda juver att de hade svårigheter att gå. Efter utställningen fick vi se när en av dessa mjölkstinna kossor mjölkades ur på över 30 liter mjölk!!! (Andra mjölkades på 17-18 liter). På festivalen fick vi även seuppträdande grisar som tävlade i lopp och som hoppade i vatten från trampolin. Där var även hundvalpar, katter och hästar och mycket annat. Jättetrevligt!

Upp, frukost, packa och så iväg! Med enbart några timmar i Wellington framför oss gällde det att ta tillvara på dagen. Wellington visade sig från sin vackraste sida med sol och framåt förmiddagen också värme. Vi började med en härlig morgonpromenad i den vackra hamnen, därefter blev det ett litet besök på museet Te Papa, ett ställe som man skulle kunna ägna en heldag och ändå ha saker kvar att titta på vi ett nästa besök. Här fick vi bland annat uppleva hur en jordbävning kan kännas (det var ju faktiskt en jordbävning på nordön undertiden vi var där – vi var bara inte på rätt ställe just då för att känna den). Som sista lilla utflykt åkte vi upp till Mt Victoria där man fick en otrolig utsikt över staden och dess omgivningar.

Vi började vår resa för 10 dagar sedan i Auckland, en stad som inte direkt gav några intryck och avslutar här, i denna supermysiga lilla huvudstad, dit jag gärna återvänder igen!